Läs Berättelsen

En solig morgon vaknade Subjekt och Predikat i sin mysiga koja i skogen. De sträckte på sig, gäspade och fnissade åt en rolig mening de hade sagt kvällen innan.

Men när de tittade på skylten ovanför dörren stannade de till. Där stod det "välkommen till meningen", men något kändes fel.

Subjekt kliade sig i huvudet. "Det ser… konstigt ut."

Predikat kisade mot skylten. "Ja! Det saknas något. Det känns inte färdigt."

Just då prasslade det till i buskarna. Ut studsade en pigg liten prick, som om den inte kunde vänta en sekund till. Strax därefter gled en ståtlig bokstav fram med rak rygg och hög hatt – så värdig att hela meningen höll andan.

"Hej jag är Stor Bokstav!" sa bokstaven och bugade högtidligt. ”Jag kommer först i meningen," sa Stor Bokstav. "Då vet alla att något nytt börjar." "Jag heter Punkt!" ropade pricken glatt och gjorde en kullerbytta. "Jag kommer sist, så att alla förstår att meningen är klar."

Tillsammans klättrade de upp och rättade till skylten. Nu stod det: Välkommen till Meningen.