Läs Berättelsen

Det var full aktivitet i kojan. Subjekt, Predikat, Rumsadverbial och Tidsadverbial byggde meningar. Långa meningar låg utspridda på golvet – fulla av tid och plats.

Plötsligt hördes det ett knack-knack! Frågetecknet dök upp i dörren, glatt som alltid: ”Hej allihopa! Idag har jag med mig mina frågedetektiver VAR och NÄR!” Frågetecknet pekade på två figurer – båda med hatt och förstoringsglas.

”Det här är VAR”, sa Frågetecknet, ”som alltid vill veta var något händer!”
”Och det här är NÄR”, fortsatte Frågetecknet, ”min medhjälpare som letar efter när något händer!”

VAR tog fram sitt förstoringsglas och pekade på en Prepositions-pil som gömde sig bakom Tidsadverbialet: ”Jag söker efter ledtrådar som på stolen, i rummet, under bordet!”
NÄR höjde sitt förstoringsglas och pekade mot Tidsadverbialet: ”Och jag spanar efter ord som igår, nu, imorgon!”
Predikatet vinkade: ”Vi behöver er båda! Jag måste veta om jag ska ha min dåtidsdräkt eller futurumoverall!”
Subjektet log: ”Och jag behöver veta var jag ska hoppa in i meningen.”

Frågetecknet nickade och sa: ”Nu blir det lättare att förstå långa meningar. Vi ställer bara våra frågor: Vad händer? Vem gör det? När händer det? Var händer det?”