Läs Berättelsen

Det var en gång två små figurer som hette Subjekt och Predikat. Subjektet var ofta ensam och undrade: "Vem ska jag leka med idag?". Samtidigt gick Predikatet omkring och tänkte: "Vad ska jag göra idag?".

En dag möttes de på väg till skolan. Subjektet log och sa: "Hej, jag heter Subjekt! Jag brukar alltid undra vem eller vad som gör något."

Predikatet svarade glatt: "Hej, jag är Predikat! Jag tycker om att berätta vad som händer."

De blev bästa vänner direkt! Subjektet behövde någon som kunde berätta vad som hände, och Predikatet behövde någon som gjorde något. Tillsammans märkte de snabbt att de hörde ihop – som två pusselbitar som passade perfekt. Efter skolan sprang de ut i skogen och bestämde sig för att bygga en koja. När kojan var klar hängde de en skylt över dörren: "Välkommen till Meningen!"

De insåg att varje gång de gick in i kojan tillsammans, så skapades det något speciellt. Varje gång de sa något ihop, blev det en riktig mening!

Till exempel: "Barnen leker." Subjektet är barnen – vem gör något. Predikatet är leker – vad som händer.

Nu var de aldrig ensamma längre! Och snart kom fler vänner och knackade på...