Läs Berättelsen

Det var eftermiddag i Koja Meningen. Subjektet satt på golvet och bläddradebland bilderna från det skimrande paketet – en katt, en hatt, en mus, ett hus…

Plötsligt hördes ett fnitter bakom bokhyllan. "Hej igen!" ropade familjen Språkljud och gjorde kullerbyttor över golvet. Deras stora, glittrande öron vecklade ut sig som blomblad, i alla regnbågens färger.

"Varför har ni så stora öron?" frågade Predikatet som precis kommit in i rummet.

"Våra öron blir större när vi leker rim-leken!" fnissade en liten ljudfigur. "Vi behöver ju lyssna extra noga."

"Vad är det för lek?" undrade Subjektet nyfiket.

"Vi lyssnar efter ord ord som slutar lika! ropade familjen Språkljud i kör och studsade upp och ner. ”Som en katt och en hatt – de rimmar! Och en boll – ett troll!" De dansade i ring och sjöng: "Rim är kul, rim är rätt, när sista ljudet klingar tätt!"

Predikatet log. "Så för att höra om det rimmar, måste man... lyssna?" "Jaaa!" jublade figurerna. "Det är ju därför vi har våra öron som blir extra stora när vi leker rim-leken!"

Subjektet skrattade. "Vi vill också vara med. Att lyssna med er är så roligt!"