Läs Berättelsen

Predikatet satt i gungstolen och tittade på hur Subjektet och familjen Språkljud skrattade och rimmade bland papperslappar och bilder. "Mus – hus! Boll – troll!" ekade det i Koja Meningen.

Predikatet fnissade till, men sen rynkade han pannan. "Men vänta nu... det där var ju Subjektets ord. Kan mina ord också rimma?" frågade han högt. Alla stannade upp. "Vad menar du?" undrade Subjektet och lade ifrån sig bilden på en hatt.

"Jag är ju Predikatet. Jag berättar om det som händer! Som springer, hoppar, sover, ler... Men kan mina ord rimma också?"

Familjen Språkljud började genast viska sinsemellan och fnittra. "Såklart de kan!" ropade en liten ljudfigur med extra stora öron. "Vi testar!"

Subjektet hämtade en låda med verb och höll upp ett kort: "Springer!" "Ringer!" ropade en ljudfigur. "Det rimmar!" "Vinkar." läste Predikatet upp. "Blinkar?" ropade någon, och hela familjen Språkljud började sjunga:

" Vinkar, blinkar, dansar loss – Predikatet gör det förstås!”

Predikatet log brett. "Så mina ord kan också leka med ljud!" "Allas ord kan rimma!" jublade familjen Språkljud. "Man måste bara lyssna noga, leka lite och ibland hitta på något nytt."

Subjektet nickade. "Språket är som en lekplats. Och ni är världens bästa klätterställning!"