Läs Berättelsen

Dagen efter Subjektet och Predikatet har fått det magiska paketet låg korten kvar på golvet i Koja Meningen. Hus, mus, hatt, katt… Subjektet bläddrade bland dem. "Jag vill prova ett av de här orden."

Subjektet höll upp kortet med bilden på en katt. "Idag ska jag vara... en katt!" Vips – Subjektet blev lurvig, smygande, och fick morrhår och svans. Just då fnissade det bakom gardinen. En figur från familjen Språkljud tassade fram med busig blick. Den viskade: "/h-h-h-/..."

Poff! Subjektets spegelbild ändrades – nu var Subjektet en hatt! "Va?" sa Subjektet. "Jag var ju en katt – nu är jag en hatt?"

I dörren stod Predikatet. "Vad i hela språket händer här?"

"Jag leker med familjen Språkljud!" sa Subjektet glatt. "Jag valde ett ord – men de bytte ljudet i början. Och då blev jag något helt annat!"

Predikatet skrattade. "Så bara ett litet ljud kan ändra hela meningen? Tänk: En katt springer... förvandlas till: En hatt springer!" "Precis!" sa Subjektet. "Katt, hatt, ratt – det räcker med ett ljud, så blir jag någon helt annan!"

De små ljudfigurerna fnissade bakom soffkuddarna. De älskade att viska ljud som förändrade allt.