Läs Berättelsen

Det var en tidig morgon. Solen hade ännu inte gått upp, och dimman låg som mjuka filtar över marken. Subjektet satt på golvet med det fina paketet han fått – paketet med orden Subjektet kan vara...

Men när han sa orden högt för sig själv – "bok", "hund", "blomma"... – ...hördes något viska före varje ord. En liten röst, nästan ohörbar: "en bok... en boll... ett paket..." Då tassade små grå figurer fram från rummets vrår. På deras kepsar stod det en och ett.

"Vi är Artiklarna," sa en av dem. "Vi går först. Vi öppnar paket med substantiv! Vi visar att något nytt ska komma." En av Artiklarna höll upp ett glittrande paket. På det stod: ett äpple.

"Vi väljer vem av oss som passar bäst", sa ett-Artikel. "Ord som ett bord, ett barn, ett sudd – de gillar mig."

"Men de flesta ord gillar mig!" sa en-Artikel stolt. "Som en bok, en penna, en stol."

Subjektet blinkade. "Så varje gång jag säger en boll eller ett löv… då är det ni som smugit före?"

Artiklarna nickade och log.

"Vi är små," sa de, "men vi är viktiga. Vi viskar: Nu kommer ett nytt ord – en bok... ett hus... en blomma... ett glas..."