Läs Berättelsen

Nästa morgon var luften klar efter regnet. Solen kikade in genom fönstret och fick orden på väggarna att glittra. Subjektet bläddrade i dagboken från gårdagen och log: "Vi gjorde verkligen allt vi hade skrivit upp! Det var kul att planera med ska."

Predikatet nickade: "Ska hjälpte oss att säga det vi jade bestämt att göra."

Subjektet såg fundersam ut: "Men... vad händer om jag inte har bestämt mig än? Om jag bara vill något? Eller tycker att jag inte vill?

Plötsligt rasslade det till i bokhyllan. Tre nya små runda figurer hoppade ut, glittriga och glada.

"Hej!" sa den ena med hammare i ena handen och kastrull i den andra. "Jag heter Kan. Jag hjälper till när något är möjligt. Jag KAN bygga och jag KAN laga mat."

"Jag heter Vill," sa nästa figur med ett hjärta på sin tröja. "Jag berättar vad man önskar, som Jag VILL ha en glass."

"Jag är Måste!" sa den tredje med en hjälm på huvudet. "Jag dyker upp när något behöver hända. Du MÅSTE ha hjälm när du cyklar."

Subjektet log stort. "Nu har vi språk för både framtidsplaner, önskningar, regler och saker vi kan!" sa Subjektet stolt.