Läs Berättelsen

Det var en regnig eftermiddag. Subjektet låg på en kudde med filt över benen. Predikatet satt i fönstret och tittade ut på dropparna som rann ner för rutan.

"Vet du vad jag tänker på?" sa Subjektet.
"Gårdagen!" sa Predikatet. "Det var så soligt och roligt!"
"Vi borde skriva ner vad vi gjorde," föreslog Subjektet. "Som en dagbok!"

Just då hördes ett litet pling från bokhyllan. En glittrande klockfigur hoppade ner och landade mitt på bordet.

"Vem är du?" frågade Subjektet.
"Jag är Tidsadverbialet!" sa figuren. "Jag visar när något händer!"
”När?” pep en liten figur med förstoringsglas och viftade ivrigt. "Det är jag! Jag är en av Frågetecknets medhjälpare – och jag vill alltid veta när något händer.”

"Och det är där jag kommer in och svarar på frågan!" sa Tidsadverbialet glatt.
Perfekt!" sa Predikatet. "Vi håller på att skriva dagbok!"
Subjektet skrev: Vi leker.
"Vänta nu," sa Tidsadverbialet, ”det hände ju igår. Då måste det stå: Vi lekte."
"Oj! Så jag måste ändra mig när tiden ändras?" sa Predikatet och drog snabbt på sig sin dåtidsdräkt. De fortsatte: Vi skriver nu. Vi skrev igår. Vi dricker choklad nu. Vi drack choklad igår. Predikatet flämtade men försökte hänga med.

Tidsadverbialet log "Det är jag som styr tiden, och Predikatet måste följa med i svängarna!"